Toledo signerar TLC

Det peruanska valet blev en rysare och det står relativt klart att det är Apras Alan Garcia som kommer att stå mot Ollanta Humala i den andra valomgången. Vi ska komma ihåg att Alan Garcia är samme man som under sin presidenttid 1985-1990 körde landet i botten omgärdad av korruptionsskandaler, hyperinflation och starka guerillarörelser (Sendero Luminoso, Tupac Amaro). Ursprungligen hade Apra sympatisörer främst från medel- och arbetarklassen men under decennierna har alliansen gått över till att bedriva något som skulle kunna betraktas som centerhögerinriktad politik. Nu ställs han alltså mot Humala.

Hur reagerar då den sittande regeringen? När man upptäcker att man inte längre har något att förlora gör man något som kraftigt skakar om den politiska debatten. Presidenten Toledo signerar frihandelsavtalet Tratado de Libre Comercio (TLC). Detta samtidigt som de två partier med mest röster i valet är starkt kritiska till avtalet.

För de som inte känner till frihandelsproblematiken i Latinamerika kan man kort säga att den varit direkt förödande för kontinentens ekonomi. Mexiko är kanske genom Nafta-avtalet det allra tydligaste exemplet på en verklighet där inhemska producenter helt slagits ut av subventionerade produkter från det norra grannlandet. Detta samtidigt som de nya arbetstillfällena som utlovades dels långt ifrån kompenserat för de förlorade, dels varit bedrövliga för den mexikanska utvecklingen och dess befolkning. Avtalen har villkorslöst syftat till att kraftigt expandera storföretagens manövreringsutrymme och i princip ta över hela länder. De har blivit själva symbolen för storkapitalets makt över och arrogans inför den demokratiska processen. De folkvalda parlamenten har bakbundits och förhindrats från att styra landets utveckling och genomdriva reformer utifrån folklig begäran. I princip hela floran av sociala rörelser som växt fram i slutet av 1900-talet har alla varit en reaktion mot frihandelsvågen som lyckats sänka en större andel människor i extrem fattigdom.

Reaktionerna mot Toledos fullständigt vanvettiga utspel har förnuftsenligt varit mycket starka både inom landet och internationellt. Både Venezuelas president Hugo Chavez och Bolivias Evo Morales har mycket starkt fördömt detta smaklösa fulspel från regeringens sida. Jag kan tänka mig att den andniska gemenskapen, Comunidad Andina de Naciones (CAN), vars syfte varit att stärka regionens förhandlingsposition gentemot externa intressen genom samarbete vid förhandlingar nu kraftigt försvagats och utmattats tack vare Toledos bilaterala frispel. Det vore förstås mycket olyckligt för regionens befolkning om så skedde. Det kvarstår att se vad den kommande presidenten kan göra för att förhindra att TLC träder i kraft. Får man tro Humala kommer uppgörelsen att smulas sönder. Därför hoppas vi också på Humala i den andra valomgången.